Det sägs att vi svenskar är svåra att lära känna, men att när man väl lärt känna oss är vi lojala vänner. Inget större fel med den approachen, slutresultat verkar ju bli bra. Ett problem finns dock. När vi är på jobbet har vi inte alltid flera månader eller år på oss att bygga upp relationer med varandra.
Bristen på tid, upplevd eller verklig spelar ingen roll, leder till ibland märkliga situationer. Som när en person i ledande befattning, något försenad såklart, stormar in i ett konferensrum och hälsar på en handfull människor han aldrig träffat förut med orden: – “Låt mig börja med att berätta hur vi ska göra saker på det här bygget”.
Kanske inte det bästa sättet att etablera en mänsklig relation. Kanske får vi inte alltid det gensvar vi förväntar oss när vi inleder nya relationer på ett sätt som förnekar vårt behov av djupare kontakt.
Låter det flummigt? Borde man inte kunna förvänta sig av relationer på jobbet att de är sakliga och professionella, snarare än djupa? Nej, ibland kanske man kan önska att det vore så, men jag tror inte man kan förvänta sig det. Jag tror inte ens att det är önskvärt.
Så måste man vara kompis med alla sina kollegor?
Nej, jag tror inte det. Men jag tror inte heller att man klarar sig helt utan djupare kontakt.
Genom sig själv känner man andra, lyder ordspråket. Tänk efter – hur reagerar du själv när någon du inte känner kommer till dig och ber dig om något? När en projektledare du aldrig träffat presenterar sig kortfattat, och berättar att du ska jobba med serverkoden, ger dig inloggningsuppgifter och försvinner?
Å andra sidan: hur reagerar du om någon du inte känner gör en uppenbart ytlig ansats att “intressera sig för dig”?
Personligen kräks jag lite lätt på båda tillvägagångssätten. Det första är kallt och obehagligt, det andra är sliskigt och beräknande.
Så vad är mellanläget? Vad är ett avslappnat sätt att lära känna sina kollegor, utan att det känns krystat och tillgjort?
Här är två saker som jag tycker fungerar ganska bra, och som du kan dra nytta av redan idag och utan att be om tillstånd.
För det första, och jag kommer inte ihåg var jag först hittade denna sköna slogan, men den är bra: “Warm-up is never wasted.” Inget möte blir bättre av att man hoppar över de inledande 2-3 minuterna småprat, hälsa (med handslag) på varandra, säga hej. Tvärtom, efter lite uppvärmning slappar gruppen som möts av, och resten av mötet blir effektivare.
För det andra: etablera relationen idag. Vänta inte tills du absolut måste. Hugg någon vid kaffemaskinen och prata en stund. Fråga vad de heter och vad de jobbar med. Kan de någon teknik du är nyfken på, eller har ni kanske gemensamma bekanta? Var har de pluggat?
Nysta lite. Krysta inte fram det, men var beredd på att du kanske måsta sträcka dig lite utanför komfortzonen, det måste i varje fall jag. Fråga om det du skulle vilja att någon frågade dig om.
Intressera dig för dina kollegor, så går arbetet lättare. Dessutom gör du en insats för att bryta legenden om svensken som svår att lära känna. Bara en sån sak.